PPD står på nästan varje förpackning med permanent hårfärg, oftast skrivet som p-fenylendiamin. Ämnet har dåligt rykte på nätet. Det ryktet bygger mest på halva historien. Här är vad PPD gör, var den verkliga risken ligger och vad du kan göra åt den.
Vad PPD faktiskt är
PPD är en färgförutsättning. På egen hand är det en liten, färglös molekyl. Inget med den liknar hårfärg ännu.
Det ändras när du blandar tuben med aktivatorn. Väteperoxiden oxiderar PPD, och den kopplar ihop sig med andra molekyler i formeln. Resultatet är ett mycket större pigment, bildat inne i håret.
Storleken är hela poängen. En liten molekyl slinker in genom yttersta lagret. En stor kan inte ta sig ut igen när du tvättar håret. Det är skillnaden mellan färg som sitter kvar och färg som sköljs bort.
Varför permanent färg behöver den
PPD arbetar inte ensam. Den behöver kopplare, och resorcinol är den du oftast ser på en innehållsförteckning.
Kopplarna bestämmer tonen. PPD står för själva stommen i pigmentet, och kopplaren styr den mot aska, guld, koppar eller neutralt. Kalla nyanser hänger mest på dem.
Effekten syns tydligast i mörka nyanser. En djup brun eller en svart behöver mycket pigment som sitter kvar. Utan PPD bleknar de nyanserna inom några veckor.
Därför innehåller nästan all permanent färg i hyllan PPD eller en nära släkting. Det är ingen genväg och ingen billig utfyllnad. Ingen har hittat ett bättre sätt att bygga bestående färg inne i håret.
Mängden är begränsad i lag. I EU får en oxidativ hårfärg innehålla upp till 2 % PPD när de två delarna är blandade. Den gränsen står i kosmetikaförordningen och granskas av vetenskapliga kommittéer.
Frågan är alltså inte riktigt om din färg innehåller PPD. Den är hur mycket, hur ofta du färgar och om din hud tål det.
Hur vanlig är PPD-allergi?
Mindre vanlig än internet antyder. Ovanlig är den inte heller.
En översikt i Journal of Asthma and Allergy samlade resultat från lapptester på kliniker världen över. Medianen för positiva svar var 6,2 % i Nordamerika, 4 % i Europa och 4,3 % i Asien.
Siffrorna behöver sitt sammanhang. De kommer från personer som redan remitterats till en klinik för misstänkt kontakteksem. I befolkningen i stort är andelen betydligt lägre.
Risken är inte heller fast. Känsligheten byggs upp av exponering, så den kan dyka upp efter år av problemfri färgning. En produkt du använt i tio år kan ändå överraska dig.
Det gäller åt andra hållet också. Att färga mer sällan, och hålla färgen borta från hårbotten när det går, sänker just den exponering som bygger känsligheten.
Misstänker du att du har reagerat kan hudvården reda ut det ordentligt. Kliniker testar PPD i en kontrollerad styrka, och väljer en svagare när sjukhistorien pekar mot en kraftig reaktion. Det är något helt annat än att gissa hemma.
Hur en reaktion ser ut
Mild irritation är det vanliga. Sveda, klåda, torrhet eller lite ömhet i hårbotten. Obehagligt, men det går över.
En allergisk reaktion beter sig annorlunda. Den brukar börja i den tunnare huden vid hårfästet, på övre ögonlocken och på öronkanterna. Räkna med rödnad, svullnad och ibland blåsor.
På mörk hud kan utslaget se brunt, lila eller grått ut i stället för rött. Då är det lättare att missa.
Några få reaktioner är allvarliga. Svullnad i läppar, mun eller svalg, och alla former av andningssvårigheter, är akut. Ring efter hjälp i stället för att avvakta.
Börjar reaktionen medan färgen sitter i, skölj ur den direkt med ett milt schampo.
Svarta hennatatueringar är den större faran
Äkta henna är orangebrun och oförarglig på huden. Svart henna är något helt annat.
För att nå den svarta färgen tillsätts PPD i pastan. Halterna ligger ofta långt över allt som är tillåtet i hårfärg, och pastan sitter i timmar direkt på bar hud.
Den kombinationen är mycket effektiv på att skapa en allergi. Reaktioner kan bilda blåsor inom ett par dygn, och känsligheten brukar sitta kvar livet ut.
Många möter PPD första gången vid ett tatueringsstånd på semestern. Problemet upptäcker de år senare framför badrumsspegeln. Har du någon gång haft en svart hennatatuering ska du vara verkligt försiktig med hårfärg.
En enda tatuering räcker. Känsligheten försvinner inte med tiden, och den följer med till hårfärg oavsett om du någonsin gör kopplingen.
Vad utan PPD egentligen betyder
Uttrycket finns överallt, så det är värt att veta vad som brukar ligga bakom.
De flesta permanenta färger utan PPD använder i stället PTD, kort för toluen-2,5-diamin. Det är en nära kemisk släkting och gör samma jobb i formeln.
Nära släktingar korsreagerar. I samma översikt tålde 57 % av de PPD-allergiska en färg baserad på PTD. Övriga 43 % reagerade ändå.
Utan PPD är alltså ett verkligt alternativ om du redan vet att du är allergisk, och det är värt att ta upp med hudvården. Det är ingen garanti, och för alla andra är det ingen säkerhetsvinst.
Den andra sortens produkter utan PPD är växtfärger som henna. De innehåller verkligen inget PPD. De lägger sig också runt håret i stället för att färga det inifrån. Det gör dem svåra att få bort, besvärliga att färga över senare, och på grått hår drar resultatet ofta åt mässing.
Den tredje vägen många provar är toning. Den sköljs ur på några veckor, och ungefär en av tio med PPD-allergi reagerar ändå. Den täcker dessutom inte grått ordentligt, vilket oftast var hela anledningen till att färga.
Att läsa innehållsförteckningen
Framsidan av förpackningen är marknadsföring. Innehållsförteckningen på baksidan är reglerad, och det är där svaret finns.
Ingredienserna står i fallande ordning efter mängd, med sina INCI-namn. PPD dyker upp som p-Phenylenediamine, ibland följt av HCl eller sulfat.
PTD står som Toluene-2,5-Diamine eller Toluene-2,5-Diamine Sulfate. Du möter också nära släktingar som N,N-Bis(2-Hydroxyethyl)-p-Phenylenediamine Sulfate.
Kopplarna ligger oftast nära i listan. Resorcinol är den vanligaste, tillsammans med namn som 1-Naphthol och m-Aminophenol.
Två delar betyder två listor. Färgkrämen och aktivatorn har varsin innehållsförteckning, och färgförutsättningarna sitter alltid i krämen, inte i peroxiden.
Påstår en permanent färg att den inte innehåller något sådant alls, läs listan två gånger. Något måste bygga pigmentet, och det finns inte så många sätt att göra det på.
Allergitestet är det som betyder något
Hudläkare, myndigheter och tillverkare landar på samma ställe. Testa 48 timmar innan du färgar, varenda gång.
Blanda en liten mängd enligt anvisningen. Pricka den bakom ett öra eller i armvecket och låt den sedan vara. Tvätta inte, täck inte och klia inte.
Vänta sedan, och fortsätt titta. Reaktioner kan dröja upp till 72 timmar, så ett rent resultat efter ett dygn säger mycket lite.
Rödnad, klåda, svullnad eller små blåsor betyder att du inte ska använda produkten. Ingenting alls betyder att du är fri den här gången, inte för alltid.
Det tar två minuter, och det är den vana som är värd att behålla så länge du färgar håret.
